Det är ett helvete (rent ut sagt) för en nattjobbare att försöka vända på dygnet när man är ledig en dag.

Igår jobbade jag natt från kl 21.00-7.00 Därefter åkte jag hem för att sova. Sov till 15.00 idag vilket betyder att jag inte kommer kunna sova på hela natten. Och imorgon är jag ledig. Ska jag sova bort hela dagen då? Det värsta är att jag dessutom jobbar dagpass ibland också. Haha! Man får inte in någon riktigt bra rutin egentligen. Men jag har mig själv att skylla. Det är jag själv som valt att jobba så.

Nu sitter jag i allafall här helt sömnlös och funderar på att klubba ner mig själv med en stekpanna.

Det tråkiga med att jobba natt är framför allt att man med tiden blir en riktig nattmänniska. På dagen är alla affärer öppna. Familj och vänner är i full gång med alla vardagssysslor. Då ligger jag och sover. På natten när jag är i full gång så sover hela Sverige, (förutom nattjobbarna då).

Jag kan inte ringa till någon kl 3.00 på natten och fråga "vad gör du?" även om jag många gånger känt för det :)

Däremot ringer min telefon 10 gånger om dagen när jag måste få sova ut.

Ja, ni behandlar oss nattjobbare lite orättvist, tycker jag! :)

För övrigt så närmar sig flytten! Känns jättebra!

Får inte glömma att ringa till Marks bostad imorgon och fråga när jag får välja tapeter samt när dom ska lägga in nytt golv.

Kanske borde börja packa snart också! :)

Vad är kärlek? Hur definierar man kärlek?

Det måste vara en känsla. Hur vet man att det är just den känslan man känner eller har känt? Man kanske tror att man känner den fast det egentligen inte är så. Man kanske så gärna vill känna den så man inbillar sig att det är kärlek.

Idag har jag funderat mycket på just Kärlek. Äkta kärlek.

Undrar när jag får uppleva äkta kärlek?

Har jag redan upplevt den?

Jag tror inte det.

Kärlek för mig innefattar inte lögner, otrohet och svek.

Jag har lärt mig att man inte kan bygga ett förhållande på dom grunderna.

Då rasar allt samman.

Och man kan inte heller kämpa i motvind.

Det har jag gjort.

Men nästa gång vill jag ha medvind.

Vågar jag ens uppleva äkta kärlek?

Kärleken skrämmer mig.

Jag tror vi lägger den på hyllan ett tag.

Jag är en tänkare. Eller kanske snarare en grubblare. Jag funderar ofta över livet. Meningen med livet.

En del människor tror på att gud skapade människan och att det redan finns en förutbestämd mening för den samme. Ett öde. Ett unikt utformat öde för varje individ.

En del människor tror på ett liv efter detta. Ett bättre liv i ett så kallat "paradis". En plats utan sorg,smärta,sjukdomar och annat elände. Där ska man leva för alltid i harmoni.

En del människor tror inte på gud, men på ödet. En del tror inte på någonting. Vi lever och vi dör. Tiden där emellan gör vi vad vi vill med. De val vi gör i livet utformar vårat öde.

Människan tror mycket. Spekulerar desto mer. Men vad vet vi egentligen? Vad vet jag?

Jag vet egentligen ingenting. Det skrämmer mig ibland.

I mitt yrke som personlig assistent träffar jag många människor.

Människor med medfödda funktionshinder.

Människor med förvärvade hjärnskador.-

Många helt underbara och otroligt starka människor.

Och så finns det också människor vars liv vänts upp och ner då man blivit diagnotiserad med MS,ALS eller någon annan fruktansvärd sjukdom.

Det kan vara en sjukdom som sakta men säkert bryter ner varenda muskel i din kropp samtidigt som den slår ut varje organ i kroppen, ett efter ett. Det kan vara en sjukdom som med säkerhet leder rakt in i döden efter några månader.

Diagnoser och sjukdomar finns det gott om. Hundratusentals. Och bakom varje sådan finns en människa. Och bakom den människan som blir drabbad står en familj. Och bakom familjen står släktingar och vänner. Ja,en sjukdom drabbar en men påverkar alla i den sjukes närvaro.

Jag blir ledsen när jag ser detta. Fast mest förbannad. Ofta är det goda människor som knappt gjort en fluga förnär som får genomlida ett helvete. Medan dom onda människorna som skadat andra på de mest fruktansvärda sätt man kan tänka sig, ja dom förblir friska.

Jag har både träffat och hört talas om människor fått lida och som fortfarande lider fysiskt eller psykiskt av olika anledningar.

Man hinner inte sätta på Tv:n eller vända upp förstasidan i tidningen förrän det står att höra om våldtäkter, mord, svält, fattigdom, krig med mera.

Vad är meningen med ett sådant liv om nu gud har haft sina långa fingrar med i spelet?

Så kommer vi till det här med ödet då. Eller guds vilja.

Kan det verkligen vara förutbestämt att det ska finnas sjukdomar,krig, svält och annat elände? Är det guds vilja att människor ska lida?

Nej,jag tror inte det. Jag tror inte att det finns någon gud. Det finns inget förutbestämt öde. Jag tror på ondskan. Och det gör jag för att jag har sett den med egna ögon. Jag tror på godhet också. Och det gör jag för att jag sett den.

Men det är människan som är skyldig till det onda och det goda. Det är vi som formar våra egna och andras liv.

Det är vårat eget fel att det finns sjukdomar också.

Fast Ibland hoppas jag att det finns en gud. Det skulle vara mig ett rent nöje att träffa skaparen av människan. Skaparen av något så ondskefullt. Jag skulle vilja höra hans förklaring till varför så många människor fått lida. Om det som står i bibeln stämmer så visste ju gud egentligen från första början vad som skulle ske.

Då borde han inte ha skapat människan. Det var inget paradis han skapade. Det var början på helvetet. Han gav människan fri vilja. Varför då?

Egentligen vet jag inte vad jag ville ha sagt med det här inlägget.

Jag antar att jag är ledsen och förbannad.

Önskar att  sjukdomar och elände inte existerade.

 Gud, när jag dör, bespara mig ditt så kallade paradis. Jag vill inte dit. Du kan bo där själv din fläskapa!

   God natt!

Sitter åter igen här sömnlös och uttråkad på jobbet. Sömnlös är jag dock tvungen att vara eftersom jag jobbar vaken-natt.

Då jag varken har någon bra film att titta på eller någon god bok att läsa så kom jag på den geniala idén att börja blogga, IGEN! Och den här gången inte lägga skrivandet på hyllan efter 2 inlägg.

Men det återstår att se! :)

Det håller mig iallafall sysselsatt en stund och jag kanske till och med kommer att finna bloggandet roande,lägger ner både liv och själ i många och långa inlägg varje dag där jag utförligt och detaljerat redogör för varje liten händelse som skett under dagen.

Njae,jag har trots allt ett liv.

Men misströsta ej för det,kära läsare! Jag kommer säkert slänga in ett inlägg då och då när jag har tid och lust. Eller vid ett sådant här tillfälle till exempel då jag är extremt uttråkad och med brist på andra mer givande sysslor.

På tal om mitt liv så är det för tillfället ett kaotiskt,stressigt och upp och ner vänt liv. Men dock också ett förväntansfullt,roligt,hoppfullt och spännande liv.

Mycket har hänt på väldigt kort tid. Både bra och mindre bra saker.

Eftersom man inte ska fokusera på det dåliga, så kan jag med glädje berätta om det som är bra. :)

Jag har fått en ny lägenhet som jag flyttar in i 30 Mars. Ser verkligen fram emot det och ska bli så kul att inreda den precis som jag vill ha den! Som tur är så får jag välja tapeter och nytt golv också :) Skåpsluckor har jag tänkt att köpa nya. (Dom är ofta så fula i hyreslägenheter). Kommer verkligen shoppa ihjäl mig på Ikea,Gekås och andra roliga affärer :) Can´t wait!

En annan positiv nyhet är att jag har fått fast tjänst på ett gruppboende i Borås. Känns verkligen jättebra! Är hur glad som helst och det är så spännande!

Kommer även jobba kvar på mitt nuvarande arbete som personlig assistent. Extrainkomst är aldrig fel.

Ja,vad mer av värde finns att förtälja?

Jag går av mitt arbetspass 7.00 Därefter skulle det varit skönt med några timmars sömn. Dock ska jag på möte kl 10.00 och sedan närvara vid besiktningen av min nya lägenhet 11.00 Sedan har jag jour eftermiddag + natt så går det riktigt illa så blir det ingen sömn för mig i morgon. Himla tur att man är en Duracellkanin! ;) Tillåt mig citera en mycket vis man : "Använd hjälm när du går in i väggen"- Min far.

Jaha,se där! - Nu har jag iallafall lagt ner halva mitt liv och halva min själ i det här inlägget. Det visade sig att jag inte hade något liv. Haha!

Tack för mig!